Alltför många saker här i världen bygger på så kallade ”sanningar” som slagit rot utan att någon, egentligen, reflekterar över varför och hur de kommit till. De som rör sig med dessa ”sanningar” förhåller sig till dom som om de vore faktiska förhållanden och drar lämpliga slutsatser av och baserat på desamma. Följderna kan vara triviala, ovidkommande, ointressanta eller, ibland, med förfärande konsekvenser.

Många ”sanningar” har sin rot i verklig okunskap och eller brist på vad vi, idag, kallar upplysning. Det var inte alltför längesedan en majoritet av världens befolkning ansåg det självklart att jorden var alltets mitt och platt som en pannkaka. Skogarna var befolkade med allehanda oknytt som det gällde att hålla sig väl med.

Utifrån vad vi, numera, betecknar som fria fantasier brände de olika inkvisitionerna i Europa upp många tiotusentals oliktänkande och, på olika sätt, förtappade människor fram till en bra bit in på 1800 talet. Fruktansvärda folkmord och många krig har under det senaste århundradet begåtts på många håll utifrån föreställningar om ”hur det egentligen ligger till”.

I ett mindre perspektiv finns, i vår närmaste omvärld, många ”småsanningar” som faktiskt är fullständigt felaktiga. De brukar, i dagligt tal, kallas för faktoider. Rent praktiskt är det alltså en föreställning som hålls för att vara sanning, men inte är det. Jag har tex vänner som är fullt övertygade om att humlor bränns, hur nu det skulle gå till. Humlor är dock gaddsteklar och har, liksom getingar och bin, en gadd och sticks om det kniper, aldrig något annat. Man ska inte bada efter att ha ätit, taget ur luften! Musslor som inte öppnar sig när de kokas kan inte ätas, helt fel! Det sker fler olyckor i Bermudatriangeln än annorstädes, nix! Badkarsvirvelns riktning beror på vilken sida om ekvatorn man befinner sig, inte alls! För den hugade finns bla på Wikipedia en lång lista på allehanda saker som faktiskt inte alls stämmer inom många olika områden.

Många sådana här missuppfattningar är tämligen harmlösa men det kan, i ett finansiellt perspektiv, straffa sig att inte har riktigt koll på varför något skeende är som det är eller i tron på att saker och ting ska återgå till någon form av ”normalt” tillstånd eftersom det skett ett antal gånger tidigare. Enkelt uttryckt handlar det om att kunna identifiera tillfällen som är ”strukturellt annorlunda” och därför inte självklart bör följas av någon sorts normalisering. Internetbolag som föll mer än 99% från toppen för ett drygt decennie sedan står idag, i den mån de alls fortfarande existerar, i många fall på nivåer väl understigande ett fall på över 90%, även om kurserna flerdubblats från bottnen.

De flesta uppenbara felaktigheter brukar, enligt min högst personliga övertygelse, bero på bristande kunskaper om bakomliggande fakta som ofta kan vara ganska lätta att ta till sig. Låt oss tex notera att det bor ca sju miljarder människor på jorden. Av dessa bor ca 2,5mdr i Kina och Indien. Vidare bor ca en mdr i Afrika. Lite grovt 20% är över 60 år och lika många, eller lite fler under 14 års ålder. Räknas de nu uppräknade bort återstår ca två miljarder människor. Antag, med detta i bakhuvudet, att det skulle påstås att något företag hade en miljard kunder och gör sedan en liten snabb reflektion om det sannolika i detta påstående. Nja, låter lite väl mycket, eller? Köpläge? Nja… inte så självklart…

Tisdagen den 19 maj 1453 föll det kristna drygt tusenåriga riket Bysans, eller Östrom, för den Ottomanske sultanen Mehmet II. Bysans hade redan varit på fallrepet i ett par hundra år sedan det fjärde korståget ställt till det där redan 1204. Vid det slutliga fallet återstod inte stort mer än själva staden Konstantinopel med dess närmaste omgivningar. Sedan tidigare fanns ett Moriskt inflytande i södra Spanien som, iofs, gick mot sitt slut på 1400 talet. Det Ottomanska riket fortsatte dock sin expansion fram till slutet på 1600 talet och nådde då i Europa från Bosnien i väster, norr om Budapest till Svarta havet i öst och Kreta i syd.

Det Ottomanska riket var, förvisso, oerhört mäktigt på sin tid, men det var, i grunden, ett feodalt samhälle och de europeiska folk som kuvats utvecklade över tiden en sorts stillsam partisanrörelse där man, på olika sätt, obstruerade mot sina herrar. Det kan gälla såväl militärplikt som skatteuppbörd och upprätthållande av egna traditioner. Väster om Ottomanska rikets gränser började, ungefär vid den här tiden, närmare bestämt 1506 Peterskatedralen byggas i Rom, Leonardo da Vinci stod i begrepp att börja måla och Gallileo Gallilei redo med sin stjärnkikare. Reformationer och motreformationer återstod att uppleva liksom oräkneliga krig mellan uppväxande och förtvinande makter, Sverige en av dem. Newton hade ännu inte satt sig under äppleträdet (förresten en faktoid i sig), industrialismen och parlamentarismen hade ännu inte fått fäste och Christopher Columbus skepp Santa Maria hade ännu inte lämnat hemmahamnen i Palos de la Frontera.

Allt som allt innebar ödets nycker att de närmaste fem århundradena skulle utvecklas på olika sätt inom olika delar av Europa, väldigt olika. I Grekland är fortfarande tisdagar betecknade som otursdagar, något som vi svenskar inte riktigt förstår, kanske inte så konstigt om man betänker orsakerna lite djupare. Ovanstående resonemang och infallsvinklar på de dagsaktuella skeendena sätter allt i ett annorlunda ljus. Det är, uppenbart, så att de historiska omständigheterna spelar en mycket stor roll ännu idag. Det är också uppenbart att många antingen inte har en aning om dessa eller väljer att, aktivt, bortse från dessa och, av den anledningen, förleds att dra slutsatser om den fortsatta utvecklingen på vad som möjligen kan komma att visa sig vara fullständigt felaktiga grunder.

När vi i nutid, efter att de flesta av Europas murar har fallit, under de senaste årtiondena utvecklat, utvidgat och integrerat Europas länder har vi möjligen missat att det finns en avgrundsdjup klyfta mellan den del av Europa som tillhört den nordvästra hemisfären respektive den sydöstra. De flesta av våra associationer går i öst-västligt led och baserar sig på de konflikter och regionindelningar som kalla kriget förde med sig och enorma insatser för att hantera dessa. I det glömmer vi att de 40 års söndring vi därmed är ute efter att lappa över är intet mot de dryga 500 år av kulturskillnader vi har att överbrygga gentemot andra delar av Europa. Genom Tyskland går det, fortfarande, en osynlig gräns genom stora delar av landet. Tjugo års integration efter fyrtio års söndring mellan delar av samma folk bär fortfarande tydliga spår.

Oviljan att böja sig för överheten och den lätt konspiratoriska synen på omvärlden är lätt att etikettera Balkans länder med. När man reflekterar något över historien är det dock kanske inte så konstigt att man har en sådan dragning. Moderna politiker i dessa länder har heller inte gjort mycket för att styra åt något annat håll. Modern nutidshistoria innehåller, även den, inslag av diktatur, militarism, polarisering, övergrepp och motsättningar i många av länderna på Balkan. Lägg till det de historiska oförrätter sedan sekler som inte slutgiltigt hanterats och det är inte så konstigt att det är en orolig del av vår kontinent på många sätt.

Den mest uppenbara krisen i vår närtid är när större delen av övriga Europa välkomnade ett självständigt Kosovo, en del av Serbien sedan långliga tider och platsen för många av de helgedomar och heroiskt vunna slag det Serbiska folket håller högt. Utifrån en, för dom, självklar logik motsätter man sig med kraft en sådan självständighet för resterna av, vad man ser som, ottomanernas ättlingar, en till stor del muslimsk befolkning i det Serbiska hjärtlandet. I det här fallet ”löstes” det hela genom att NATO bombade ut serberna från Kosovo mellan mars och juni 1999. Någon som tror att det generellt minskat Serbernas misstänksamhet mot övriga delar av Europa?

Med ovanstående reflektioner i färskt minne är det kanske inte så konstigt att delar av dagens problem uppstått. Det har varit mycket politisk prestige vad gäller fortsatt utvidgning av såväl EMU och EU i stort. Man har valt att bortse från diverse olikheter och därmed förknippade omständigheter och problem, till förmån för en snabb och politiskt säljbar process. Att man därmed skapat en oomkullrunkelig monetär union mellan dels den genominstitutionaliserade nordvästra delen av Europa med många världsledande internationella industrier och dels den, jämförelsevis outvecklade sydöstra delen av Europa, till stor del utan både motsvarande finansiella institutioner och traditioner.

Jag tror att begreppet Occam’s Razor nämnts någon gång tidigare. Enkelt uttryckt är det, helt enkelt, ”Det uppenbara är det mest sannolika”, en enkel devis att hålla sig till i de flesta sammanhang. Man bör alltså fråga sig om det är mest sannolikt att man kan få människor med ett Osmanskt ok av underkastelse och subversivitet gentemot myndigheter i allmänhet och utländska sådana i synnerhet, att underordna sig en medicinering ordinerad av utrikes folk vilken innebär svåra umbäranden under lång tid vilka, inhemskt, uppfattas som orättfärdiga…… eller ej… Vid en ytlig anblick är naturligtvis svaret Nej!, men det finns all anledning att tro att den politiska eliten liksom marknaden i stort, vilken redan till stor del är europeiskt integrerad, är av annan åsikt. Det är därför rimligt att tro att sista kapitlet i historien återstår att bli skrivet. Hur det än slutar så finns all anledning att navigera försiktigt mellan Europas Skylla och Karybdis. Framför allt gäller det att inte dra några förhastade slutsatser på alltför bristfälliga grunder. Att det alls finns någon normalitet att återgå till är mycket oklart, för att inte säga osannolikt, i sig